Saturday, May 3, 2014

Blodet rinner i Odessa.

De flesta i antifascistiska cirklar har säkert redan hört: i Odessa har nazister dödat ungefär 40 vänsteraktivister och fack-medlemmar. I den Ukrainska staden hade vänsteraktivister som ockuperat ett fackligt hus i en längre tid blivit inbrända efter ett klart planerat attentat emot Kiev-kritiska protestanter.


Det är det här fascismen är - rädsla, massaker och våld. En byggnad med politiska motståndare, nedbränd. Att hålla huvudet högt, att vilja vinna - det kan kännas svårt. Det kan kännas hopplöst. Tragedin slår hårt mot Ukrainas kämpar - men också mot den globala arbetarrörelsen. Mot den globala antifascismen. Mot den globala antirasismen och feminismen. Tanken kan vilja få en att lägga huvudet i giljotinen och vänta på bladet.

Att leva kräver mycket mod. Speciellt om man är marginaliserad, förtryckt, fattig, utkastad, utbränd, ensam och utan självförtroende. Och det modet kanske du och jag som individer inte har. Men som grupp, som gemenskap, får vi aldrig förlora modet. Ingen fler ska dö i fascismens namn - ingen ska någonsin behöva bli rädd för att bli inbränd eller dödad för att de står emot reaktionens krafter. Samtidigt som vi är realister - materialister - är vi klara med hur mycket fascism vi tillåter. Ingen. Aldrig igen.

Om vi gråter idag, må tårarna dränka fascismen.

Vila i frid, Odessas hjältar.