Sunday, March 23, 2014

Fattigdomen, Förnedringen: Ordning och Reda i Helvetet

Och så kollar man internetbanken igen. Det är nog ångestframkallande för alla som befinner sig i de lägre av samhällets stratan, men för mig, en långtidsarbetslös, konstant pank och skuld-belagd ungdom, utan något stabilt band till min familj, som har läggning mot extremt paralyserade ångest-perioder, så är det alltid som om jag förväntar mig att en herre i kostym kommer stiga ur min dataskärm och slå mig flera gånger i bröstkorgen medan denne förolämpar mig för att jag är så löjligt, patetiskt fattig. Man känner sig helt värdelös.

Och tänk er ångesten när jag ser att mitt försörjnings-stöd kommit in på kontot just denna dag. Det borde inte vara ett problem, tänker ni? Jo, det är det. För Södertälje kommun har tydligen bestämt att jag endast är värd c:a 1700 kr den här månaden. Trots att jag hade gått pank i flera dagar innan det kom in. Trots att jag är skyldig hyra och gigantisk elräkning. Trots att de vet att jag gått med i ett arbetsmarknadsprogram som innebär att jag ska ha råd att resa varje dag. Det är inte första gången. Jag ringer upp min handläggare, upprörd och redo att ryta ifrån. Men min handläggare avväpnar mig med hens kalla, ointressearade röst. Hen förklarar för mig, innan jag hinner säga ifrån, att såhär är reglerna. Hen säger, att hen måste enligt lagen räkna ALLT jag fått på mitt konto de senaste två månaderna, och hen kan inte ge mer. Jag förklarar för hen att bara tagit emot dessa pengar, som endast är c:a 100-300kr åt gången, för att jag var pank och behövde äta och ha schampo och toalettpapper just vid de tillfällena, att jag inte kunde sparat de pengarna till hyran, för då hade jag gått utan mat i tre dagar. Jag förklarar, så tålmodigt jag kan, att utan pengar att betala in till hyran, så sparkar min hyresvärd ut mig, och det var hens jobb att se till att detta ej händer. Det går inte igenom.

Jag blir helt nedslagen. Jag har läst tillräckligt mycket sociologi och ekonomi för att fatta att det inte är mitt fel, att det inte är jag som är ansvarig, att det finns makroekonomiska, strukturella krafter som kontrollerar hur min situation ser ut. Men ändå. När man söker hjälp, och blir bemött av en kalkylerade robot, så är det rätt svårt för mig att skilja det från mitt självupplevda människovärde. Jag förtjänar helt enkelt mindre än 2000 den här månaden. Jag förtjänar inget mer. Samhället har räknat ut mitt exakta människovärde, och svaret blev "svält". Nu är jag paranoid varje dag. Kommer hyresvärden knacka på? Kommer han stänga av elen? Kommer jag tvingas flytta tillbaka till den familj jag lämnade över religiösa motsättningar? Har jag misslyckats som vuxen? Är jag verkligen så jävla dålig? Hur politiserat jag än försöker göra det får jag ändå samma svar: det är mitt fel. Det är jag som är dålig. Jag skulle ha gjort annorlunda: i en perfekt värld hade inte jag varit jag och jag hade ekonomiserat hela min tillvaro, inte slösat, spenderat rätt, sökt rätt jobb. Men icke, för jag är dålig.

Jag tror inte jag är den enda som känner såhär. Hela borgarideologin är såhär jävla cynisk när det kommer till fattiga individer. Vi lär oss från ung ålder att de fattiga är folk som inte gjort bra val, som på ett eller annat sätt inte tagit eget ansvar, som försöker leva på alla de andra hårt arbetande medborgarna utav ren lathet. Det är historien vi berättar om de fattiga i vår värld. Det är så vi berättigar minimala välfärdsbudgetar, det är så vi berättigar att människor i dagens Sverige ibland inte har råd med något annat än ris och knäckebröd till lunch. Överklassens gift, från överklassens pilar. Rätt in i hjärtat och ut i artärerna. Det är på dessa premisser program som försörjningsstöd fungerar.  Är du fattig är du strukturellt en icke-person: den respekt och tillit en vanlig svennebanan förväntar sig av samhället runt omkring sig finns ej för dig. De fattiga misstänkliggörs och infantilisera. Man ska ha rätt att se på varje kontrakt och ha privat insikt i ditt personliga liv. Har du flickvän utomlands? Hur mycket pengar kan du låna av henne? Man har rätt till en privat insikt på hur jag spenderar mina pengar. En handläggare har rätt att se ditt bankkonto, och det spelar ingen roll om det finns något privat eller pinsamt där. En vanlig medborgare skulle aldrig tolerera något sådant. Det är bara fattigdomens synd som gör det ok. För man har inte något riktigt annat val: när man inte har a-kassa, jobb, eller föräldrar som hjälper till. Det ställs också krav: har du sålt din själ till minst 20 arbetsgivare? Du vet väl att du inte förtjänar mat och husrum om du inte annonserar ut dig som lönekossa dagligen? Då, när man är som svagast, kan de fråga ut en, spionera på en, förnedra en, och sedan förneka en pengar. För tänk om man fuskar?

Vi vet ju hur vi fattiga är: vi är oärliga, vi fuskar och ljuger för att kamma åt oss minsta öre. Se hon där i rullstol, hon kan faktiskt gå flera meter! Varje välfärdsbyråkrat har en liten Hanne Kjöller som sitter på deras axel och viskar saker som dessa i deras öra. Och säkert, finns det väl bidragsfuskare någonstans därute som skulle lämna Hanne Kjöller i koma i ett par år, av ren glädje. Men varför fuskar man? Varför känner vissa ens att det är en nödvändighet? Jag kan inte tänka mig en värld där någon frivilligt engagerar sig med dessa system. Det vore mindre friktionsfritt att råna en bank. Och välfärden, i kapitalismen, verkar hata de de enligt lag ska försöka hjälpa till en sån grad att man tvivla på att de verkligen är ett ekonomiskt skyddsnät. Det liknar mer ett helvete där människor med jobb kan förnedra de som är utan.

Därför känner jag mig obekväm med SAPs valretorik det här året. "Ordning och reda i välfärden går före nya skattesänkningar". För det första spelar den in i högerns retorik om effektivitet. När majoritetspartierna båda lutar åt det nyliberala, åt det marknadsekonomiska, argumenterar man inte emot sin motståndare i värderingstermer, i humanitära termen, men man argumenterar om "effektiviteten". Vi tror samma sak som det andra partiet, men vi vill bara bli effektivare. En mer effektiv nyliberalism, en mer effektiv kapitalism. För det andra, verkar det inte peka på några skattehöjningar, endast avsaknad av flera skattesänkningar. Som om det inte behövs stora skattehöjningar.

Men den viktigaste poängen är ändå: det är inte något fel med ordningen och redan i välfärden. Frågan om effektivitet i en organisation är kvalitativt annorlunda från frågan om funktion. Funktionen av det nyliberala välfärdssamhället, som Löfven &co. vill ordna upp, är att förnedra underklassen. Att förneka dem mänsklighet, att förneka dem rättigheter. Det var inget fel med "ordning och reda" när CSN förnekade mig studiestöd för att jag hade haft en djup ångestperiod som jag inte hade doktorsintyg på. Det var inget fel på "ordning och redan" när de förnekade mig försörjningsstöd och jag tvingades låna av farmor och farfar när min hyresvärd var 3 dagar ifrån att stänga av min el och hyra. Och det är inget fel med "ordning och reda" nu heller, när de förnekade mig försörjningsstöd för att jag lånat pengar för att jag fått för lite försörjningsstöd. Funktionen är cynisk, den är människoföraktande: lite bryr jag mig om hur väl slipad yxan är när de hugger av mig huvudet.

Vi behöver en välfärd som värderar människor bortom deras kapacitet att lönearbeta. Vi behöver en välfärd som tror på de fattiga, som litar på dem. Vi behöver en välfärd som garanterat är över fattigdomsgränsen, vare sig de har 30 kr extra på sin kontohistorik eller inte. Ett enkelt välfärdssystemet, som inte slösar enorma mängder tid och pengar på att cyniskt undersöka varenda detalj i de fattigas liv. Det spelar ingen roll om du inte litar på oss. Om du tror vi fuskar. Vi förtjänar livet. Vi förtjänar en bättre välfärd.

No comments:

Post a Comment