Friday, February 14, 2014

Frågor som förkämpar för mänskliga rättigheter måste fråga sig om USA's hot om intervention i Syrien.

VARNING FÖR STARKA BILDER!



Det är någon slags kollektiv amnesi som faller över västvärlden varje gång USA's regering föreslår strategin "humanitär intervention". Vi hör om brott mot mänskliga rättigheter i en fattig, oftast rasifierad nation som varken har militär kapacitet att invadera USA eller västvärlden eller ännu mindre kapacitet att försvara sig mot USA och NATO's militära styrkor. Vi hör att det är den "globala samhällets" (läs: USA och allierade) skyldighet att militärt ingripa och "stabilisera" eller "demokratisera" den nationen. Själva interventionerna är högst problematiska, men "nödvändiga", även om det innebär att attackera civila och urskiljningslöst förstöra infrastruktur och städer, ekonomiskt understödja religiösa extremister och andra terrorister, och till och med att använda kemiska vapen, som förstör miljön och liv. De "demokratiska" regeringar de sätter in visar sig vara allt annat. De följer strikta bud från utländska ekonomiska koncerner och möter stort motstånd bland folket.

Bild av Bosniens krigsbrott
Även i de fall där de flesta håller med om att något behövde göras, som Bosnien i slutet av 90-tal, vet vi att USA och NATO stödde terrorister på andra sidan av konflikten, och de förstörde dess sociala kapital, gemensamt ägda fabriker, industrier, tv-och-radiostationer, och skadade dramatiskt civila, något som kan räknas som ett krigsbrott. När Clinton hyllades som humanitär ängel i media för hans insats i bombningen av Kosovo, som avsatte en Ny Hitler och satte slut på etniska konflikter, var det ingen som hörde om hans export av vapen till Turkiet när de förtryckte kurderna på liknande, kanske till och med värre, sätt. 80% av Turkiets vapen kom från USA, och under endast året 1997 hade han skickat mer vapen till Turkiet än den totala vapenexporten under hela kalla kriget. Det var ingen som sa att vi skulle bomba Turkiet - de flesta visste knappt någonting om situationen. I ungefär samma termer hade vi kunnat argumentera för en bombning av Istanbul. Vi leds till att bli upprörda av vissa brott mot mänskligheten, medan andra döljs från oss. Det fanns många kurdiska flyktingar över hela Västvärlden vid den tiden, så varför hörde vi inget?
Etnisk rensning i Turkiet

Svaret är att den genuint goda förståelsen av mänskliga rättigheter, som universella, som allmänt applicerbara, gemensamma förståelsen av människovärde, är i praktiken högst selektiv. Om vi på riktigt bryr oss, bör detta vara upprörande. Det bör göra oss djupt oroade. Det moderna konceptet om mänskliga rättigheter kan kritiseras, till exempel historielösheten och abstraktionen i rättstänkandet, och avsaknaden av en förståelse för ekonomiska och konkreta rättigheter, men den kan knappast avfärdas som ett ondskefullt och cyniskt försök som inte grundar sig i genuina önskningar om fred, demokrati och säkerhet. Om vi genuint vill mobilisera människor kring globala mänskliga rättigheter, borde vi vara självkritiska till sättet vi skapar narrativ kring dem. Det är lätt, så klart, att följa massmedias och politikers selektiva upprördhet emot brott mot mänskligheten var än vinden vänder, men det majoritetsdiskursens bekvämlighet är ingen ursäkt. När USA nu föreslår militär intervention som lösning på problemen i Syrien, bör vi därför ta diskursen med en nypa salt. Kanske mer än bara en nypa salt, med tanke på USA's egna historiska problem med mänskliga rättigheter

Jag föreslår en rad frågor, som är högst relevanta i frågan om militär intervention i Syrien, eller vilket land som helst, under USA eller NATO-inflytande:

1. Hur mycket har interventionerna med mänskliga rättigheter att göra, och hur mycket har det med Amerikanska, Europeiska, Saudiarabiska, Israeliska och Turkiska geo-politiska och ekonomiska intressen att göra. 
Vi pratar alltså om länder som har understött militära invasioner, insättanden av diktaturer och destabiliserande av länder förr, under olika täckmantlar som "frihet och demokrati", "försvar av nationella intressen", och "återinförandet av demokrati". Vi har sett, klart och tydligt, att det har tjänat en viss ekonomisk agenda, som det invaderade landet inte har någon insyn i. Det är en mänsklig rättighet att fritt kunna välja ett eget ekonomiskt system - hur kan vi vara säkra att Syrien får behålla sitt ekonomiska system, om de vill, eller fritt reformera det efter folkval? Är det troligt? Om det är nödvändigt att ta ifrån dem deras rätt till ekonomiskt själv-bestämmande, på vilka grunder rättfärdigas detta?

2. Kan vi garantera att Syrien får hålla öppna och populära val efter attacken, efter avsättandet av Bashar al-Assad, utan inflytande av USA:s eller NATO:s militära styrkor och utan att partier med som kan direkt kopplas till icke-Syriska intressegrupper?
Nationella folkval kan inte sägas vara legitima om det finns ett utländskt militärt och politiskt hot inrikes som lätt kan diktera valen och frågorna i ett folkval på ett sätt som bryter mot rätten till nationellt självbestämmande. Även om demokrati aldrig existerar under ideala förutsättningar, och helt isolerat från omvärlden, vet vi att det måste finnas åtminstone en viss nivå där vi kan säga att ett folkval är en produkt av tvång, hot och militära manipulationer av folkviljan, som inte är i linje med demokratins värderingar. Jämför nu med misstagen som kom med att "demokratisera" Afghanistan, Irak och Libyen. Kan det system man håller på att skapa där verkligen sägas genuint representera folkmassan? Är det olika politiska grupperna där ett genuint uttryck för folkets politiska vilja?

3. Vad har USA och NATO för moralisk höggrund där de kan ses som genuina agenter för mänskliga rättigheter?
För att kunna ha moralisk rättighet till att rätta andras misstag och brott mot visa moraliska regler, blir det hycklande och oärligt om man själv bryter mot de moraliska reglerna på ett liknande eller ännu värre sätt än den man attackerar. Till exempel, skulle Hitler troligen ha haft en del att säga om Sovjetunionens, Frankrikes, Amerikas, och Englands militära ageranden och inrikespolitik. Rasism, våldsbrott, kolonialism och avsaknad av demokrati var ett faktum, indirekt och direkt, för dessa olika nationer. USA hade inte kommit särskilt långt i rasfrågan, Frankrike var en kolonialstat, Brittiska imperiet förtryckte folk i Indien och Sydafrika. Sovjetunionen hade precis gått igenom en blodig period av inrikes tumult där många oskyldiga avrättades. Vi accepterar dock INTE att Hitler därför hade rätt att invadera någon av dessa länder, för att det skulle utgöra hyckleri, och orättvisa.

På samma sätt måste vi fråga oss: från vilken moralisk höggrund agerar USA och NATO-länderna när de säger sig vilja göra en "humanitär intervention" i Syrien? Obama's USA anklagas dagligen för brott mot mänskliga rättigheter i sin utrikes-politik. Hans sk. "drone"-bombningar i Libanon, Jemen, Pakistan, Iran, Somalia och troligen fler ställen har klassats som olagliga och utgör ett brott mot mänskligheten enligt flera experter. I alla krigszoner där USA och NATO fortfarande är aktiva skrivs det dagligen om krigsbrott. USA har anklagats för massövervakning, för fängelse-missbruk, och för polisbrutalitet. Så, av vilka inblandande kan vi säga att de har en sann rätt att använda militär makt i Syrien, bryta mot den demokratiska rätten till självbestämmande och kontrollera deras geografiska områden? Det är högst relevant.

De här frågorna ställs ALDRIG av media när militära angrepp diskuteras. USA och NATO har naturaliserat sin egen position och gjort sig själva fria från samma moraliska standard som den kräver av andra länder. Vi skulle aldrig acceptera att USA eller NATO-länderna blev invaderade, för samma anledningar som vi skulle acceptera att Iran, Syrien och Nordkorea skulle invaderas. Det finns ett globalt maktspel här, och en diskurs om mänskliga rättigheter kan inte vara utan den. Den måste förstå att det är en ojämlik distribution globalt, om vilka som måste tvingas acceptera mänskliga rättigheter och vilka som kan göra lite hur de vill. 

No comments:

Post a Comment