Wednesday, January 29, 2014

Förenta Staternas krigsförbrytelser, terror och brott mot mänskliga rättigheter.

Sedan 1940-talet har Förenta Staterna gjort sig ansvariga till krigsförbrytelser, brott mot den demokratiska rätten till självbestämmande och har motverkat FN's arbete för mänskliga rättigheter. I majoriteten av dessa fall har Förenta Staterna inte hållits ansvarig för dessa krigsförbrytelser. I flertalet länder där Förenta Staterna begått krigsförbrytelser, består de korrupta regeringar och ekonomiska system som deras krigsbrott introducerat. Majoriteten av västerländska regeringar har vägrat ta allvarliga steg för att hålla Förenta Staterna ansvariga. Alla USA:s presidenter och regeringar efter Andra Världskriget skulle hängts för krigsförbrytelser enligt Nuremberg-rättegångarna.

Det är viktigt att vi vågar stå upp emot Förenta Staternas militära, politiska och ekonomiska utrikespolitik. Krigsförbrytelserna Förenta Staterna gjort sig själv ansvariga för är ett hot mot global demokrati för att de bryter mot den demokratiska rätten till nationellt självbestämmande. Den demokratiska rätten till självbestämmande gäller inte bara formella parlamentariska republiker av den typ vi ser i Väst, utan även för nationer som saknar formellt demokratiska processer (monarkier, diktaturer) eller bevisligen begår valfusk och bryter mot rättigheter som yttrandefrihet, organisationsfrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet. Sann demokrati är omöjligt under de förhållanden som en externt påtvingad militär ockupation, eller militär isolation, innebär. Demokratin är ingenting om den inte är en produkt av en fri nations befolkning. Därför är de "humanitära interventionerna" som Förenta Staterna nu förespråkar i sin militära utrikespolitik i t.ex Syrien, Nordkorea och Libyen inte demokratiskt och rättsmässigt legitima. 

Det USA gör kallas imperialism. De använder militärt våld mot andra nationer för deras egna ekonomiska och politiska vinning. Det är ett hot mot frihet, mänskliga rättigheter och demokrati. Det är viktigt att vi medvetet jobbar emot den politik de för, speciellt nu när Förenta Staterna och deras vänner i EU och NATO menar att Islam, socialism, och f.d koloniala länders självständighet är det största hotet emot fri-och-rättigheter. Den som läser om krigsbrotten, terrorismen och diktaturfrämjandet som USA står bakom kan inte annat än känna avsky emot detta hyckleri, mot denna manipulering av sanningen. Det är USA och de som är allierade med dem som är det största hotet emot demokrati, för majoriteten av mänskligheten

Följande lista över Förenta Staternas krigsbrott, terror och brott mot mänskliga rättigheter är översatt från Robert Elias, professor i Statsvetenskap i Förenta Staterna. Ni kan hitta den här.

_________________________________________________________________________

FÖRENTA STATERNAS BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN OCH GLOBAL TERRORISM

Förenta Staternas användande av massförstörelsevapen.

Den urskillningslösa användningen av bomber av USA, oftast utanför en förklarat krigssituation, för godtycklig förstörelse, utan militära mål, vars mål och offer är civilbefolkningen, det vi nu kallar "collateral damage".

Japan (1945) 
Kina (1945-1946) 
Korea och Kina (1950-1953) 
Guatemala (1954, 1960, 1967-1969) 
Indonesien (1958) 
Kuba (1959-1961) 
Kongo (1964) 
Peru (1965) 
Laos (1964-1970) 
Vietnam (1961-1973) 
Kambodja (1969-1970) 
Grenada (1983) 
Libanon (1983-1984) 
Libyen (1986) 
El Salvador (1980) 
Nicaragua (1980) 
Iran (1987) 
Panama (1989) 
Irak (1991-2000) 
Kuwait (1991) 
Somalia (1993) 
Bosnien (1994-1995) 
Sudan (1998) 
Afghanistan (1998) 
Pakistan (1998) 
Jugoslavien (1999) 
Bulgarien (1999) 
Makedonien (1999)

USA: s användning av kemiska och biologiska vapen 

USA har vägrat att underteckna konventioner mot utveckling och användning av  kemiska och biologiska vapen, och har antingen använt eller testat (utan  informera civilbefolkningen) dessa vapen i följande platser utomlands:

Bahamas (sent 1940-tal till mitten av 1950-talet) 
Canada (1953) 
Kina och Korea (1950-1953) 
Korea (1967-1969) 
Vietnam, Laos, Kambodja (1961-1970) 
Panama (1940-1990-talet) 
Kuba (1962, 69, 70, 71, 81, 96)

Och USA har testat sådana vapen på amerikanska civilbefolkningen, utan befolkningens kunskap, på följande platser: 

Watertown, NY och på Jungfruöarna (1950) 
SF Bay Area (1950, 1957-1967) 
Minneapolis (1953) 
St Louis (1953) 
Washington, DC Area (1953, 1967) 
Florida (1955) 
Savannah GA / Avon Park, FL (1956-1958) 
New York (1956, 1966) 
Chicago (1960)

Och USA har uppmuntrat användningen av sådana vapen, och gett förutsättningar för teknik för att utveckla sådana vapen i olika länder utomlands, bland annat: 

Egypten 
Sydafrika 
Irak

USA: s politiska och militära interventioner sedan 1945 

USA har lanserat en serie av militära och politiska ingripanden sedan  1945, ofta för att installera marionettregimer, eller alternativt att engagera sig i  politiska åtgärder som smutskastningskampanjer, sponsrade eller inriktade mot politiska oppositionsgrupper (beroende på hur de tjänade USA: s intressen), 
underminerande av politiska partier, sabotage och terrorkampanjer och så vidare. 

Det har gjort det i länder såsom:

Kina ( 1945-1951 )
  Sydafrika ( 1960 - 1980-talet)

France ( 1947 )
  Bolivia ( 1964-1975 )

Marshallöarna ( 1946-1958 )
  Australien ( 1972-1975 )

Italien (1947-1975)
  Irak ( 1972-1975 )

Grekland ( 1947-1949 )
  Portugal ( 1974-1976 )

Filippinerna ( 1945-1953 )
  Östtimor ( 1975-1999 )

Korea ( 1945-1953 )
  Ecuador ( 1975 )

Albanien ( 1949-1953 )
  Argentina ( 1976 )

Östeuropa ( 1948-1956 )
  Pakistan ( 1977 )

Tyskland ( 1950-talet )
  Angola ( 1975 - 1980-talet)

Iran ( 1953 )
  Jamaica ( 1976 )

Guatemala ( 1953 - 1990-talet )
  Honduras ( 1980 )

Costa Rica ( mitten av 1950-talet , från 1970 till 1971 )
  Nicaragua ( 1980 )

Mellanöstern ( 1956-1958 )
  Filippinerna ( 1970 - 90-talet )

Indonesien ( 1957-1958 )
  Seychellerna ( 1979-1981 )

Haiti ( 1959 )
  Södra Jemen ( 1979-1984 )

Västeuropa ( 1950 - 1960-talet )
  Sydkorea ( 1980 )

Guyana ( 1953-1964 )
  Tchad ( 1981-1982 )

Irak ( 1958-1963 )
  Grenada ( 1979-1983 )

Vietnam ( 1945-1953 )
  Surinam ( 1982-1984 )

Kambodja ( 1955-1973 )
  Libyen ( 1981-1989 )

Laos ( 1957-1973 )
  Fiji ( 1987 )

Thailand ( 1965-1973 )
  Panama ( 1989 )

Ecuador ( 1960-1963 )
  Afghanistan ( 1979-1992 )

Kongo ( 1960-1965 , 1977-1978 )
  El Salvador ( 1980-1992 )

Algeriet ( 1960 )
  Haiti ( 1987-1994 )

Brasilien ( 1961-1964 )
  Bulgarien ( 1990-1991 )

Peru ( 1965 )
  Albanien ( 1991-1992 )

Dominikanska republiken ( 1963-1965 )
  Somalia ( 1993 )

Kuba ( 1959 - present)
  Irak ( 1990 )

Indonesien (1965 )
  Peru (1990 - present)

Ghana ( 1966 )
  Mexiko (1990 - present)

Uruguay ( 1969-1972 )
  Colombia (1990 - present)

Chile ( 1964-1973 )
  Jugoslavien ( 1995-1999 )

Grekland ( 1967-1974 )

Förenta staternas perversion av andra länders val:

USA har uttryckligen ingripit för att rigga eller förvränga resultatet av utländska 
val, och ibland manipulerat förfalskade "demonstrations"-val för att avvärja anklagelser om regeringens förtryck i allierade nationer i USA:s politiska sfär. Dessa falska val har ofta installerat eller underhållit makten för repressiva diktatorer som gör sina befolkninger till offer. Sådan praxis har skett i länder såsom:

Filippinerna (1950) 
Italien (1948-1970-talet) 
Libanon (1950) 
Indonesien (1955) 
Vietnam (1955) 
Guyana (1953-1964) 
Japan (1958-1970-talet) 
Nepal (1959) 
Laos (1960) 
Brasilien (1962) 
Dominikanska republiken (1962) 
Guatemala (1963) 
Bolivia (1966) 
Chile (1964-1970) 
Portugal (1974-1975) 
Australien (1974-1975) 
Jamaica (1976) 
El Salvador (1984) 
Panama (1984, 89) 
Nicaragua (1984, 90) 
Haiti (1987, 88) 
Bulgarien (1990-1991) 
Albanien (1991-1992) 
Ryssland (1996) 
Mongoliet (1996) 
Bosnien (1998)

USA emot Världen i FN 

USA har upprepade gånger agerat för att undergräva initiativ för fred och mänskliga rättigheter i FN, rutinmässigt röstat mot hundratals FN-resolutioner och fördrag. USA har lätt det sämsta resultatet i någon nation om inte stödja FN-fördrag. I nästan alla sina hundratals "nej"- röster, USA  var den "enda" nation att rösta nej (bland de 100 till 130 nationer som vanligen  röstar), och bland röstar endast 1 eller 2 andra nationer nej resten av tiden.  Här är ett representativt urval av amerikanska röstar från 1978-1987:

USA är den enda "Nej"-rösten på dessa resolutioner och fördrag: 

För stöd till underutvecklade länder
För att främja export till U-länder
För FN's främjande av mänskliga rättigheter
För att skydda utvecklingsländerna i handelsavtal
Till ny ekonomisk världsordning för underutvecklade länder
För utveckling som en mänsklig rättighet
Emot multinationella företagens verksamhet i Sydafrika
För kooperativa modeller i utvecklingsländer
För nationernas rätt till ekonomiskt system som de själva väljer
Emot kemiska och biologiska vapen ( minst 3 gånger )
Emot apartheid i Namibien 
För ekonomiska / levnadsstandards-rättigheter som mänskliga rättigheter
Emot sydafrikanska apartheid-aggressionen mot deras grannländer( 2 gånger )
Emot utländska investeringar i apartheid Sydafrika
För världs-charter för att skydda ekologin
För antiapartheid konvention
För antiapartheid konvent i internationell sport
För provstoppsavtal ( minst 2 gånger )
För förhindrande av kapprustning i yttre rymden
För UNESCO-sponsrad ny världsinformationsbeställning ( minst 2 gånger )
För internationell rätt till att skydda ekonomiska rättigheter
För Transport & Kommunikations-Århundrade i Afrika
Emot tillverkning av nya typer av massförstörelsevapen
Emot marina den kapprustningen
För oberoende kommission om nedrustning och säkerhetsfrågor
För FN-respons-mekanism för naturkatastrofer
För rätten till mat
För Rapport från kommittén om avskaffande av rasdiskriminering
För FN-studie om militär utveckling
Till minne av 25-årsdagen av självständighet för koloniala länder
För industriellt utvecklings-årtionde i Afrika
För ömsesidigt beroende i ekonomiska och politiska rättigheter
För förbättrad FN-respons på brott mot mänskliga rättigheter
För skydd av migrerande arbetstagares rättigheter
För skydd mot produkter som är skadliga för hälsa och miljö
För en konvention om barnets rättigheter
För att utbilda journalister i utvecklingsländerna
För det internationella samarbetet om tredje världens skulder
För en FN- konferens om handel och utveckling

USA är en av endast två "nej"-röster om resolutionerna och fördragen:

För palestinska levnadsvillkor / rättigheter ( åtminstone 8 gånger )
Emot utländsk intervention i andra länder
För en FN-konferens om kvinnor
Emot provsprängningar ( minst 2 gånger )
För icke-användningen av kärnvapen emot icke-kärnvapenstater
För ett göra Mellanöstern till kärnvapenfri zon
Emot Israels kärnvapen ( minst 2 gånger )
För en ny värld ekonomisk världsordning
För en facklig konferens om sanktioner emot Sydafrika
För havsrätts-fördraget
För ekonomiskt bistånd till palestinier
För FN- åtgärder mot fascistiska aktiviteter och grupper
För internationellt samarbete om pengar / ekonomi / skulder / handel / utveckling
För en fredszon i södra Atlanten
För uppfyllande av den internationella domstolens beslut för Nicaragua vs USA .
** För en konferens och åtgärder för att förhindra internationell terrorism
( inklusive dess bakomliggande orsaker )
För att avsluta handelsembargot mot Nicaragua

USA är ett av endast 3 "Nej"-röster om resolutioner och fördrag
Emot israeliska kränkningar av mänskliga rättigheter ( minst 6 gånger )
Emot sydafrikanskt apartheid ( minst 4 gånger )
Emot flyktingars återvändande till Israel
För sinande kärnvapenkapprustning ( minst 2 gånger )
För ett embargo mot apartheid i Sydafrika
För sydafrikanska befrielsen från apartheid ( minst 3 gånger )
För självständighet i koloniala nationer
För FN: s kvinnoårtionde
Emot skadliga utländska ekonomiska metoder i koloniala territorier
För en fredskonferens
För att sluta embargot mot Kuba ( minst 10 gånger )

Dessutom har USA :

Upprepade gånger undanhållit sina medlemsavgifter från FN
Två gånger lämnat UNESCO på grund av sina insatser för mänskliga rättigheter
Två gånger lämnat International Labour Organization för sina arbetstagares rättigheter-initiativet
Vägrade att förnya missilförsvars-fördraget
Vägrade att underteckna Kyotoavtalet om global uppvärmning
Vägrade att stödja WHO: s förbud mot modersmjölksersättnings-missbruk
Vägrade att underteckna konventionen emot biologiska vapen
Vägrade att underteckna konventionen mot användning av landminor
Vägrade att delta i FN: s konferens mot rasism i Durban
Varit en av de sista länderna i världen att skriva under FN: s konvention om
Politiska & Medborgerliga rättigheter ( 30 år efter dess tillkomst )
Vägrade att underteckna FN: s konvention om ekonomiska och sociala rättigheter
Motståndare den framväxande nya FN- konventionen om rättigheter till fred , utveckling & naturvård.

Exempel på antalet dödsfall från USAs Militära Interventioner & stöd till korrupta diktatorer (de mest konservativa uppskattningarna)

Nicaragua
  30000 döda

Brasilien
  100000 döda

Korea
  4 miljoner döda

Guatemala
  200000 döda

Honduras
  20000 döda

El Salvador
  63000 döda

Argentina
  40000 döda

Bolivia
  10000 döda

Uruguay
  10000 döda

Ecuador
  10000 döda

Peru
  10000 döda

Irak
  1,3 miljoner döda

Iran
  30000 döda

Sudan
  8-10,000 döda

Colombia
  50000 döda

Panama
  5000 döda

Japan
  140000 döda

Afghanistan
  10000 döda

Somalia
  5000 döda

Filippinerna
  150000 döda

Haiti
  100000 döda

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN
  10000 döda

Libyen
  500 döda

Makedonien
  1000 döda

Sydafrika
  10000 döda

Pakistan
  10000 döda

Palestina
  40000 döda

Indonesien
  1 miljon döda

Östtimor
  1/3-1/2 av den totala befolkningen

Grekland
  10000 döda

Laos
  600000 döda

Kambodja
  1 miljon döda

Angola
  300000 döda

Grenada
  500 döda

Kongo
  2 miljoner döda

Egypten
  10000 döda

Vietnam
  1,5 miljoner döda

Chile
  50000 döda

Andra dödliga amerikanska interventioner:

CIAs terror-tränings manualer.

Utveckling och distribution av manualer för utländsk militär personal eller utländska medborgare , inklusive instruktioner om mord, subvention, sabotage, befolkningskontroll, tortyr, förtryck, psykisk tortyr, dödspatruller , etc.

Specifika Tortyr-kampanjer

Skapande och lansering av direkta amerikanska kampanjer för att stödja tortyr som ett
instrument för terror och social kontroll för regeringarna i Grekland, Iran,
Vietnam, Bolivia, Uruguay, Brasilien, Guatemala, El Salvador, Honduras och Panama

Stöd och hysande av terrorister:

Främjande, skydd, beväpning eller utrustning av terrorister som:

Klaus Barbie och andra tyska nazister, och italienska och japanska fascister,
efter andra världskriget

Manuell Noriega (Panama) , Saddam Hussein (Irak) , Rafael Trujillo
(Dominikanska republiken) , Usama bin Ladin (Afghanistan) , och andra vars
terrorism har kommit tillbaka för att hemsöka oss

Tillsatte Higher War College (Brasilien) och första School of the Americas
(Panama) , där USA gav utbildning till förtryckare, Death-Squads, och
torterare (den andra School of the Americas finns fortfarande på Ft .
Benning GA)

Givande av asyl för kubanska , Salvadoranska , Guatemalanska, haitiska, chilenska, Argentinska, iranska, sydvietnamesiska och andra terrorister, diktatorer och torterare. 

Mördandet av Världsledare

Med hjälp av mord som ett verktyg för utrikespolitik, har CIA initierat mordförsök mot minst 40 utländska statschefer (några flera gånger) under de senaste 50 åren, har de varit ett antal som varit
framgångsrika, till exempel : Patrice Lumumba (Kongo) , Rafael Trujillo (Dominikanska
Republiken), Ngo Dihn Diem (Vietnam) Salvador Allende (Chile)

Vapenhandel och amerikansk militär närvaro

USA är världens största säljare av vapen utomlands , beväpnar diktatorer , militärer och terrorister som undertrycker eller förtrycker sina populationer och eldar på våldsamma konflikter runt om i världen

USA är världens största leverantör av aktiva landminor som även i fredstid, dödar eller skadar flera personer runt om i världen varje dag

USA har militärbaser i åtminstone 50 länder runt om i världen, vilket har lett till frekventa repressalier av lokalbefolkningen.

Den amerikanska militären har bombat  Mellanöstern eller muslimsk nation eller en annan nästan oavbrutet sedan 1983, bland annat Libanon, Libyen, Syrien, Iran, Sudan, Afghanistan och Irak (nästan dagliga bombningar sedan 1991).

Detta är alltså en sampling av amerikansk utrikespolitik under de senaste 50 åren. FBI använder följande definition för terrorism : "Den olagliga användningen av våld eller våld som begås av en grupp eller individ , som har en del anslutning till främmande makt eller vars verksamhet överskrider nationella gränser , mot personer eller egendom för att hota eller tvinga en regering, civilbefolkningen eller något segment därav , för främjande av politiska eller sociala mål". Det vi nu tagit del av låter som terrorism. Det låter också en hel del som de amerikanska politik och åtgärder sedan 1945 som jag just beskrivit.

________________________________________________________________________________

Sunday, January 26, 2014

Höger-nationalister i Ukraina med polskt blod på händerna deltar i Euromaidan-protesterna.

Ukraina-protestanter hyllar Nazi-sammarbetaren Stepan Bandera
Sådana som igår fördömde all radikal protest och våldsamma uppror har genom media och sociala nätverk lyckats övertalas till att okritiskt stödja, eller helt enkelt fascineras av protesterna i Ukraina. Medans majoritetskulturen i allmänt säger sig förespråka icke-våld och fredliga metoder, försvinner det när den populära rörelsen vinns över till en mer och mer Västerländskt håll. De "kämpar emot korruptionen", "vill ha EU och handel" och "vill bli självständigt från Ryssland". Och ja, det finns legitima anledningar till att vara upprörd över den Ukrainska regeringens handlande - odemokratiska protest- och -demonstrationslagar, den korrupta relationen med Ryssland och mer. Att erkänna dessa fakta är helt legitimt. Men att okritiskt legitimera de fascistiska elementen i protesterna är något helt annat.

För den som undrar, har Spanien tillsatt liknande lagar som förvägrar människor den demokratiska rätten till att protestera och demonstrera. Den uppmärksamhet majoritetskulturen riktat emot dessa inskränkningar i demokratiska rättigheter, i ett land där fascismen historiskt härjat, är minimalt. Skillnaden mellan de två ländernas protester är hur dessa förhåller sig själva med EU's politik. Spanien - ett land där den EU-stödda nyliberala nedskärningspolitiken har ökat samhällsklyftorna enormt, där våldsamma kravaller har brutit ut emot regeringen, satte nyligen in repressiva regler som är som ekon från Franco-tiden. Den uppmärksammades under en kort tid av mestadels vänsterbloggare, och jag tror inte jag läste mer än en artikel från utanför Sverige om det. Sedan - tystnad.

De fascistiska elementen i Ukraina-protesten.

Svoboda
Svoboda talar och visar bilder på Bandera
Nu, när Ukraina drog sig ur ett avtal med EU, som mest handlade om liberalisering av Ukrainas marknader och anpassning till EU's regleringar, väckte det stora massdemonstrationer i Ukraina som mest grundade sig i den historiskt negativa folkkänslor gentemot Ryssland är det annorlunda i diskursen om antiprotest-lagar. Media har köpt hela paketet - de kämpar för demokratin, emot korruptionen och den Store Dumme Ryssen. Det som göms undan är de klara fascistiska och nationalistiska elementen i oppositionsdemonstranterna. Ett av oppositionspartierna i Ukraina, Svoboda (Frihet), har varit en stark kraft i rörelsen. Svoboda har varit öppet antisemitiska, homofobiska och är favoriter för bland annat nynazisterna Svenskarnas Parti och engelska antisemiterna och fascisterna i British National Party. Ledaren, Oleh Tyahnybok, menar att Ukraina styrs av en "Moskva-Judisk Maffia", att "tyskar, judar och annat avskum" vill "ta ifrån oss våran Ukrainska stat".

KUN
KUN viftar samma flagga som Ukrainska Upprorsarmén  
Andra som protesterar i Ukraina är Ukrainska nationalistkongressen (KUN). De hyllar öppet nazistkollaboratören Stepan Bandera, och viftar sin rödsvarta flagga högt. Den rödsvarta flaggan användes förut av deras inspirationskälla, den nationalistiska Ukrainska Upprorsarmén (UPA). De deltog i den etniska rensingen av Polacker i Nazistockuperade Polen. UPA sägs ha mördat minst 40,000 i landområdet Volynien och minst 25,000 i Östra Galizien mellan 1943-1944. Det är deras flagga som KUN viftar på protesterna. Och de obekväma uttalanden KUN står bakom är inte få. På minnesdagen för den Ukrainska svälten under Stalin 2007 menade ledaren för KUN att "Vår tid är här, och floden Dnepr kommer snart bli rött med blodet av Judar och Moskoviter". Det är något vi inte hör om när media hypar de Ukrainska protesterna. Media och myndighetspersoner som Carl Bildt har ställt sig bakom protesterna. För att de ska få lika bra BNP som Polen. Undrar vad Polacker tycker om det argument.

Orange (brun) revolution
Fascistiska flaggor viftar tillsammans med EU/Ukrainska flaggan
Om det här är en protest för demokrati, för inkluderande och handel, varför verkar folk vara så villiga att stå sida vid sida med dessa människor? Att fascismen blir förlåtlig för privilegierade människor i första världen när de råkar i oförrätt är föga förvånande för den som analyserat de nuvarande globala ekonomiska relationerna och den historiska fascismen.  Det är klart att de finns bra anledningar att protestera mot Ukrainska regeringen, och att många personer som inte håller dessa åsikter deltar i upproren, men det är inte som om vi har fått någon seriös debatt om problemet med Ukrainsk höger-nationalism och det inflytande det möjligen kan få i ett Ukraina-inkluderat EU? När högergrupper i Ukraina utropar gerilla-krig, och organisationer som Svoboda sedan länge pratat om revolution, hur stor är sannolikheten att dessa protestanter kommer kräva endast inkludering i EU? Protesten handlar om så mycket mer än bara EU och frihandel. Det handlar om element av ryss-hat och antisemitisk paranoia, som historiskt plågat relationen mellan Stor-Ryssland och Ukraina, där Ukrainska nationalister valde Nazistisk och fascistisk ideologi över inkludering i Sovjetunionen. Ukrainsk högernationalism är djupt inrotad i Ukrainsk kultur. Men media väljer att överse detta.

Ett fåtal nazister? 

Det är flera faktorer som spelar in i den okritiska legitimeringen av fascistisk ideologi i Euromaidan-protesterna. För det första så associerar vi de nyfascistiska rörelserna som svept resten av Europa med en kritik emot Europeiska Unionen, speciellt den invandringspolitik den för, och därmed missar vi den unika karaktären fascismen har i Ukraina. De starka anti-kommunistiska känslorna som fortfarande kopplas till Ryssland har, i traditionell rasideologisk karaktär, blivit en evig kamp - de moraliska, etniskt vita Ukraina mot de eviga jude-underhuggarna i Moskva kommer aldrig komma överens. Inkluderingen i EU blir inte bara en adaptation av frihandel med resten av Europa, det är en del av Ukrainas nationella själv-föreställning. Svoboda nämner inte ens EU i sitt partiprogram. Istället, är den fascistiska motivationen denna: de är Européer, som, liksom andra Européer har de en mer civiliserad, överlägsen moralisk standard än det barbariska Öst. Ukraina är den delen av Europa som konstant vägrats Europeisk karaktär av den onde Ryssen.

1488
1488 - nynazistisk numerologi
Även om det kan sägas att Sovjets hårda policy gentemot Ukraina delvis förklarar detta, så är ärlig kritik mot Sovjet inte en självklar inbjudan till reaktionär fascism på basis i antiryska sentiment. Eftersom vi i Väst har vant oss med att nyfascismen består av mestadels EU-fientliga partier, så är det högst förståeligt om några få ovetande individer missar den mörka kulturella ideologin bakom delar av Euromaidan-protesterna. Att det missas i den större mediala och politiska diskursen i stort verkar däremot ha andra anledningar. De nyliberala media-institutionerna tjänar enormt på att hylla spektaklet som ett tecken på EU's "populära karaktär". Om EU är något som nationer är redo att gå in i en våldsam revolution för, är inte det ett tecken på att EU verkligen är det de står för - den kapitalistiska, fria, demokratiska kraften för enhet och rättvisa. Då kan man lätt överse med fascistiska och nationalistiska element, med antisemitism, homofobi och populistiskt hat. Det har EU sedan länge tvingats ignorera, då EU's ekonomiska och sociala politik har blivit en grogrund för den växande och alltmer hotande nynazismen och högerpopulismen, som idag är ett mörkt moln över EU-länderna. Istället blir bilder på arga demonstranter som ropar efter EU-inkludering gratisreklam i nyliberalismens famlande efter självlegitimering. När EU har tagit sina medlemsländer igenom ekonomisk katastrof, kriserna i Grekland och Spanien, försämrad status för arbetare överallt i Unionen, och de repressiva situationerna i Spanien och Ungern, har EU-vännerna inget annat val än att stödja protesterna i Ukraina. Nynazistisk och högerpopulistisk i karaktär eller ej. Att grupper med koppling till etnisk rensning deltar är inte heller det ett problem. Självlegitimering eller självförstörelse, det är nyliberalismens motto!

Wednesday, January 22, 2014

Proklamation från andra sidan geväret

God Afton Politiker!
Jag har kommit in på er höghets kammare
Med något att förklara för er
Låt mig presentera mig
Jag är en av de många som lever mitt liv
På andra sidan geväret

Det är jag som sägs ha rätt till yttrandefrihet
till åsiktsfriheten
och rätten att gå min egen väg
På andra sidan geväret

Så lyssna! 

Jag har gått ett halvår i arbetslöshetens stig
Och det är jag som bara vill ha och ha
Det är jag som är en ekonomiskt agerande individ 
Som handlar i rationellt självintresse
På andra sidan geväret

Lyssna!

Det är jag som har en grundlagsskyddad rätt
Att svälta på en filt utanför Södertälje busstation
Hemlös i en evig vinter
Det är min mänskliga rättighet här,
På andra sidan geväret

Lyssna!

Det är jag som förvägras mat och boende
För att jag inte sålt min själ
Till exakt 20 stycken arbetsgivare
Innan månadens slut
Och skrivit ner det på en blankett
Man måste ta personligt ansvar
På andra sidan geväret

Det är sant, Lyssna!

Det är jag som du viftar alla dessa saker
 Framför näsan på
Telefoner, bilar och den nya billiga skjortan
Som en 7-årig flicka i Bangladesh sytt
Även hon.......
Från andra sidan geväret

Hör!

Det är jag som ska lyssna  pådagisfröknar och livsstils-coacher
Tala om personlig marknadsföring
Bakom Arbetsförmedlingens tysta galler
Jag har det inom mig!
Alla kan få jobba om de bara försöker hårt
På andra sidan geväret

Lyssna, politiker!

Det är jag som får höra om Sovjet och Nordkorea
Varje gång jag säger ifrån
Fast jag är lika rädd för ett knack på dörren
Kronofogden eller hyresvärden?
Tjekan eller Stasi?
Vad är egentligen skillnaden,
På andra sidan geväret?

Hör mig, håll inte för öronen!

Vart fjärde år, säger de
Att jag är så fri att jag kan rösta
På vem som får ladda om, putsa, underhålla
Och sikta bössan mot mitt hungrande hjärta
Kanske han kommer skjuta mig mindre hårt i år?
Tänk vilken frihet vi upplever
Vi, på andra sidan geväret

Lyssna!

Jag är ung, endast 21, sliten 
Och arg
Det hat jag bär inom mig är synnerligen irrationellt 
Och framförallt, otacksamt
Jag borde lära mig leva på samhällets villkor
Det är jag som ska tiga och ta emot
På andra sidan geväret

Och en sista gång, ber jag, lyssna!

Det är du som håller geväret, det vet jag
Men jag har gatstenarna under mina fötter
Jag har min spritflaska, en näsduk och en tändare
Snart kommer du se hur vi brinner
Här, på andra sidan geväret

TYSTNAD

Så du kan klart höra 
Vrålen från andra sidan geväret

- Kamrat K. Edvin

Sunday, January 19, 2014

Fascismens fascination med det "organiska".


En grundläggande del av den fascistiska ideologin, och den reaktionära småborgerliga liberalkonservatism som är dess ursprung, är en förkärlek till det "organiska". Fascismens retorik och propaganda är fylld av referenser till saker och koncept som anses vara "organiska". Den ser de saker de gillar med världen som något som helt spontant, otvingat och naturligt. I kontrast till det organiska, sätter det de artificiella, konstruerade och politiska. Det finns en naturlig ordning i ekonomi, den organiskt fria marknaden, politik, den organiskt hierarkiska klass-staten, och sociala maktförhållanden, den organiskt överlägsne vita heterosexuella cis-mannen. När den självklara naturligheten i några av dessa koncept ifrågasätts i argument eller praktik, letar fascisten eller den småborgerliga liberalkonservativa efter en artificiell källa till denna avvikelse. En homosexuell kvinna? Måste vara kultur-marxisterna! En Arabisk partiledare? Måste vara kultur-jihadisterna! En kris i det globala ekonomiska systemet? Måste vara den judiska bankir-konspirationen! Den upplever ett sant och önskvärt "på riktigt", som måste försvaras till varje pris. Det själv-motsägande i den fascistiska ideologin i denna fråga är faktorn "tvånget" i motsättningen mellan det s.k "organiska" och det "artificiella". Att använda statens våldsmonopol för att kasta ut rasifierade och förneka politiska flyktingar rätt till asyl är tydligen en helt acceptabel, "organisk" version av tvånget som är rättfärdigad för att kämpa emot ett onaturligt samhälle. Att använda staten för att motverka negativa fördomar och ojämlikheter är däremot något konstlat, en hittepå-politik som tjänar en politisk elit, vars motivation är i sig självt cyniskt och står direkt mot naturen. Anti-fascistisk och egalitär politik blir en revolt emot naturen. Om vi vågar stå upp mot negativa aspekter i samhället från ett vänsterperspektiv har vi inte bara intellektuellt fel - vi har gjort uppror mot en naturlig ordning, och resultatet blir kaos, apokalyps, moralisk degenerering. Den populistiskt liberalkonservativa, "anarko-kapitalistiska" ekonomen Murray Rothbard väljer att beskriva det omoraliska med jämlikhetsidealet i boken Jämlikheten som en Revolt Emot Naturen på det här sättet:
"Ett jämlikt samhälle kan endast hoppas på att införa sina ideal genom totalitära metoder av tvång; och även här, tror vi alla på att den humana själen av den individuelle människan ska resa sig upp och omintetgöra sådana försök att skapa en myrstacks-värld. Kortfattat, är framställandet av en egalitär värld fiktiv skräckhistoria för att, när implikationerna av en sådan värld är står helt nerskrivet framför oss, förstår vi att varje sådant försök är djupt anti-mänskliga; anti-mänsklighet i den djupaste meningen, betyder att jämlikheten därför är ond, och varje  försök att röra sig emot ett sådant mål måste därför även det ses som ondska."  (1974, 8 Min översättning)
Tanken på den "totalitära jämlikheten" i relation till historiska försök att skapa ett mer jämlikt, eller rättvist, samhälle är för mesta delen en produkt av Kalla Kriget-föreställningar kring Kommunismen som har ungefär lika stark empirisk merit som Rothbard's egna förståelse av det naturliga och "organiska" med det ojämlika samhället. Eftersom han förutsätter att den stora majoriteten av alla ojämlika maktfördelningar och alla ojämlika resursfördelningar i västvärlden är en direkt produkt av naturlig överlägsenhet (även om han påpekar hur vissa individer och företag artificiellt hjälpts av staten), kan han bekvämt se över det enorma våldet som krävdes för att den rike vite mannen bekvämt kunde naturalisera sin egen maktposition. Detta våld var knappast "naturligt" - kolonialismen, imperialismen, lands-stölden, slavhandeln och förtrycket av arbetarklassen var sådant som behövde planeras, finansieras och legitimeras via processer som dess historiska agenter måste tagit medveten ställning till. Illusionen om en icke-artificiell verklighet, en naturlig meritokratisk ordning som väljer vem så är best och mest lämpad till styrandet av samhället, har en sådan fastrotad plats i det fascistiska sinnet hos kapitalismens överklass för att det är den främsta formen av kapitalistisk själv-legitimering. 
Fascismen - försvaret av samhället från de som lever i det.
Det är härifrån en av de viktigaste lärdomarna om fascismens logik och funktion kommer. I en värld där hierarkier alltid söker sätt att legitimera sig själv och normalisera sitt styre, möter ideologier ibland en ideologisk brytpunkt när maktordning hotas. I kapitalismens "organiska" fas hyllas människans individuella skapande och bidragande som en del av dess "organiska" värde - människan börjar helt apropå och otvingat sälja sin arbetskraft för att deras icke-centralt planerade organiska rationalitet manar dem till det, där vita män kommer till viktiga politiska och ekonomiska maktpositioner för att de naturligt överlägsna, och där produkter blir populära för den naturligt rationelle mänskliga aktören har resonligt räknat ut att den produkten är den bästa. Och i politiken, där ser vi att den demokratiska naturrätts-republiken försvarar den deontologiska äganderätten, som är helt naturlig och en produkt av helt logiska och självklara första principer, och som alltid representerar folkmakten eftersom man får rösta, eller ja, de naturligt bättre får rösta. Det är ungefär så kapitalismen legitimerar sig själv under den "demokratiska" perioden.
Men kapitalismen lyckas inte behålla sig kvar i detta "organiska" stadiet - rätt snart börjar staten växa och öka i sitt inflytande. Staten - den mest absolut artificiella saken som den reaktionäre kan tänka sig - börjar reglera den fria marknaden och pengaflödet i takt med att rikedomen koncentreras, då, helt plötsligt, verkar en viss mängd artificiella ideologier och trender, som feminism, LGBTQ-människor och anti-rasism bli populära, trots att alla vet att dessa idéer är påhitt som någon hittat på för att försvaga naturlig ordning. Helt plötsligt börjar fack-förbund och politiska partier säga tokigheter som att rika människor exploaterar fattiga människor, fastän vi alla vet att kapitalister bara rättvist handlar med arbetaren fast det ju egentligen inte finns några arbetare och kapitalister, bara lata eller produktiva. Det organiska samhället, det samhälle som de bra och de naturligt överlägsna var med att skapade, dör. Alla andra medlemmar av samhället börjar ju aktivt agera emot samhällets bästa, det bästa samhället som de själva råkar hålla makten över. Det organiska, sanna samhället ersätts av ett artificiellt, hittepå-samhälle. Hotet blir allt starkare, och människor hjärntvättas till att tro på klara falskheten via officiell propaganda som förstör även den organiska sanningen i språket. 
Orwelliansk fascism - eller - ODEN ÄR LOKI! 
Det är därför George Orwell, den demokratiske socialisten, som kämpade fascismen med anarkisterna i Spanien, ironiskt blir hjälten för fascisterna, även om majoriteten av hans verk och tanke var riktat emot den fascistiska ideologin. Hans dystopiska fiktioner, som Djurgården och 1984, delar narrativ bas med den nyfascistiska historien om det moderna samhället. När han beskriver den officiella Ingsoc-propagandan - KRIG ÄR FRED, FRIHET ÄR SLAVERI, OKUNNIGHET ÄR STYRKA - vill han framkalla känslan av en upp-och-ned ideologi som använder språk som är förvillande och går emot den allmänt uppfattade idén om vad orden betyder. Det många glömmer när de okritiskt citerar Orwell, "dubbeltanken" och "nyspråket" som en korrekt historisk analys av varje politiskt system som avviker från den västerländska liberalismen i teori och praktik är just vilken kass lingvist Orwell är. Han förutsätter att ord har en objektiv, evig mening och att ord kan vara oföränderliga som värdebegrepp och att ord som krig, fred, frihet, slaveri, okunnighet och styrka har en organiskt korrekt betydelse. Sättet en totalitär makt legitimerar sig själv, enligt Orwell, är att gå emot en allmänt etablerad, organisk sanning som alla vet är korrekt. Hans "alla är jämlika, men några är mer jämlika än andra" ska provocera ett "Oj! Nämen det är ju själv-motsägande" hos läsaren. Vi ifrågasätter aldrig om den här etablerade sanningen är empiriskt eller logiskt korrekt, utan tvingas acceptera dess legitimitet på grund av dess självklart organiska ursprung. Den etablerade sanningen som Orwell anspelar åt hos läsaren, som gör att vi förstår falskheten i de olika språkförfalskningarna i den fiktiva Big Brother-världen, kan absolut inte ha sin grund i onaturliga och manipulativa maktprocesser - de är bara sanna, för det vet ju alla. Orwell's provokation bakom det påhittade slagordet OKUNNIGHET ÄR STYRKA är endast provocerande i ett samhälle som hade upplevt Upplysningen, den Upplysning som menade att KUNNIGHET ÄR STYRKA. Det låter ju självklart för oss i Väst, men det förutsätter en hel del om människans individuella agens. Det förutsätter att man, endast genom att KUNNA saker om sin verklighet, därigenom har makten att förändra sin omvärld och sina medmänniskor, oavsett objektiva begränsningar som ekonomi, fysisk begränsning och mental kapacitet. Vilken första-års sociolog som helst kunde förklara varför det här är rent empiriskt fel. Om Orwell velat skriva en dystopi om den Kristna hotet för Nordiska Vikingar hade han kanske skrivit ODIN ÄR LOKI, och det skulle ha haft ungefär samma effekt för den asadyrkande Nordbo som läste den. 
Att Orwell låter sin huvudkaraktär prata om värdet i att "2+2=4", som den högsta friheten och det starkaste argumentet mot totalitär propaganda, är bland de rent historiskt mest inkorrekta och rent logiskt löjliga slutsatser som någonsin presenterats som politisk teori och seriös historieanalys. Han jämför sina egna värderingar, som är en produkt av den värld han levde i, med en empirisk sanning, vilket gör det till en dogm, inte en ärlig filosofisk ställning . Vilken tur, då, att Orwell var en halvkass science-fiction författare, och inte en seriös politisk teoretiker och historiker. Några på höger-håll verkar dock inte fattat det här, utan läser hellre Djurgården när de vill veta om Sovjetunionen än någon seriös historisk behandling av perioden, och lånar all sin politiska retorik från hittepå-diktaturen i 1984. Att Orwell har totalt naturaliserat det västerländska Upplysnings-moderniteten i sin påhittade värld, legitimerat all dess historiskt specifika ideologiska världs-förståelse som universell historielös sanning, och i slutändan inte lyckats producera något annat än Kalla Kriget-propaganda, gör att han själv bidragit till den totalitära, sannings-hatande överklassideologin som han hela sitt liv menade att han kämpade emot. 
Den icke-existerande Politiska Korrektheten.
Orwell's amatörmässiga lingvistiska ideologi återfinner vi i den fascistiska konstruktionen av en påhittad "politisk korrekthet". Även om "politisk korrekthet" som begrepp inte kommer ifrån fascismen och konservatismen självt, är det fascisterna som har skapat den populära meningen bakom ordet. Begrepp som "PK", "kulturmarxist" och "vänstercensur" kommer från rent galet konspiratoriska håll, som för någon anledning accepteras i majoritetsdiskursen. Konspirationstanken är grundläggande för den paranoida Orwell-högern, och blir det ända sättet reaktionärer kan förstå vissa utvecklingar i samhället som strider mot deras "organiska" ideologi och maktsystem. Det politiskt korrekta - en homogen samling av oförlåtliga, farliga lögner - är sättet en anti-organisk konspiration förs ut. Själva begreppet "politisk" hänvisar till en upplevd "artificiell", "tvingad" form av korrekthet. Det politiskt korrekta är de facto falskt, efter som all politik, artificiell av sin natur, är falsk. Här kommer den delen av Orwell-ideologin som lånar sig-själv till en reaktionär högerpolitik ut i klart dagsljus. Det funkar såhär: 
"Det är inte politiskt korrekt att säga att homosex är onaturligt. Men EGENTLIGEN, vet ju du och jag som organiska tänkare med sunt förnuft att homosexualitet är onaturligt". "Det är inte politiskt korrekt att tycka till om kvinnor i arbetslivet, men EGENTLIGEN vet ju du och jag att de hör hemma i köket". "PK-maffian menar att positiv diskriminering för utrikesfödda är bra för att förbättra invandrares status i samhället, men det vet ju du och jag att de är naturligt lata och ointelligenta" etc. etc. Vilken som helst av dessa meningar kan följas med "Det är ju nästan ORWELLIANSKT!"
Vi ser problemet. Det "sunda förnuftet", den samling ideologiska sanningar som vi inlärt tar för givet, är inte helt utan värde - det skulle vara svårt för flertal av de positiva aspekter i det moderna samhället att existera utan gemensamma föreställningar och värderingar - men den är också producerad av en viss maktstruktur, vars materiella bas är ett globalt klass-samhälle som är baserat på en konstant ekonomisk expansion, som står i direkt relation till sammansvetsade nation-stater och transnationella regeringsformer. När den kapitalistiska ekonomin hamnar, på grund av sina interna motsättningar, i en krissituation, och nation-staten, klass-samhället och de transnationella regeringsformerna ställs emot varandra, och legitimiteten av de olika maktförhållandena ifrågasätts, dvs en kris i den kapitalistiska självlegitimeringen som är uttrycket för en upptrappningarna av klassmotsättningarna i samhället, finner fascismen ett sätt att allokera denna kris i någonting utanför systemet självt, någonting som är medvetet ditsatt av en övermäktig, konstruerad och artificiell agent. Det är därför människor med det fascistiska sinnelaget är så kopplat till den moderna konspirationsrörelsen. Tron på Illuminati, N.W.O och Rymdödlorna som hemliga organisationer som hatar fascistiska värderingar som nation, homogena rasrelationer, underkastade kvinnor och ekonomisk hierarki har precis exakt samma funktion som paranoian om den hemliga Judiska konspirationen hade på tidigt 1900-tal. Den skapar ett narrativ om att samhällen endast varierar från fascismens idealiserade organiska stadium om någonting övermäktigt, utom-samhälleligt artificiellt skapar denna variationen. Problemen i samhället behöver då inte undersökas som en del av det ekonomiska och sociala system som skapat dem, utan kan tillskrivas en artificiell, guds-liknande entitet som medvetet förstör det organiska och rätta systemet för att underminera det och införa en totalitär regim.

Fascismens livsblod är det globala kapitalistiska klass-samhället och de fördomar det ärvt från de klass-samhällen som kom före den. Den ser alla avvikelser från det Västerländska sättet och den Västerländska platsen i världen som totalitära, därför att Västvärlden har så effektivt lyckats göra en totalitarism av sin egen maktstruktur. Den gör sin egen totalitära värdebas till en naturaliserad absolutism, som bara ifrågasätts av de auktoritära agenter som vill illa för den organiska mänskligheten. Fascister blir själva anti-auktoritära hjältar som ensamt kämpar mot de omoraliska människorna som ifrågasätter fascistens egna auktoritet. Tänk på det, nästa gång ni hör Avpixlat eller någon liknande källa mena att Den Politiska Korrektheten Har Gått För Långt.

Saturday, January 18, 2014

Varför moralpaniken om "vänstervåld" är fascistisk.


Det är idag mode i den liberala majoritetskulturen att förminska fascismen till en serie "dåliga attityder". Hitler och Mussolini, sägs det, förstod inte att vi alla var lika värda, att det är fel att använda våld, att det är viktigt med demokrati. Fascismen är då en moralisk synd, ett dåligt karaktärsdrag, en ideologi som går att argumentera bort. Fascismens ursprung är för dem att vi "inte vill se andra som individer" och "intolerans". Det är inget som nödvändigtvis är fel i denna analys - många individuella nyfascister och nyfascistiska grupper har säkerligen passat perfekt in i den här profilen - men att vi inte vågar se fascismen som ett globalt, socioekonomiskt fenomenen med sina rötter i objektiva, materiella förhållanden, betyder att vi inte konkret kan bekämpa den. Fascismen kommer inte ur ett vakuum, som en idé någon tänkte ut - det är en produkt av specifika, historiska utvecklingar i den ekonomiska och politiska miljön. I praktiken, är fascismen ett ekonomiskt system som, i en specifik miljö, försvarar vissa ekonomiska klassintressen gentemot andra klassintressen. En sådan analys är inte en produkt av en vilja att förminska hatiska ideologier som rasism och sexism i diskussioner - tvärtom, så blir det väldigt svårt att förstå rasism och sexism av den typ vi finner i västvärlden om vi inte tar det globala, kapitalistiska imperialismen i åtanke. 

Extremism? 

Fascismens reducering till en sorts "extremism" vid sidan av en mer "vänsterinriktad" extremism (kommunister, autonoma vänstern, anarkister osv.), är en av de farligaste utvecklingarna i liberal ideologi efter andra världskriget. "Båda är lika dåliga kålsupare! Om man använder våld är man lika dålig som en nazist! Värre än till-och-med SD är, för de är ju ändå demokratiska!" Det här är en idealiserad syn på våld och ideologi, där man själv kan stå bekvämt i mitten, som icke-våldsmakare och följare av Jesu Kristi, Gandhi och Martin Luther King (och då också helt ignorera kontexten dessa pacifister existerade). Vänsterextremism och högerextremism hanteras, helt utan analys som två sidor av samma mynt, som om det inte fanns konkreta skillnader mellan motståndet mot fascism och kampen för fascism. Sanningen om denna ideologi är att man egentligen inte är för icke-våld. Man tror, helhjärtat, och i slutanalysen också extremistiskt och proto-fascistiskt, på våldet. Majoriteten av de som kräver ett "avståndstagande" från våldet, och väljer att mobba ut de radikala elementen ur de etabliserade partierna, tror själva öppet på det borgerliga våldsmonopolet. Den moderna, västerländska statens karaktär, även under socialdemokratiska, klass-samarbetande vänstervridna regimer, är borgerlig i sin klasskaraktär. Det här är inte bara någon gammal kommunistklyscha: forskare i Schweiz bevisade nyligen vetenskapligt de globala transnationella företagens stenhårda kontroll över policy, som det är statens uppgift att, med våld, utföra.  Bortom abstrakt, ohistorisk och idealistisk retorik om den moderna statens demokratiska värderingar och relativa frihet ligger ett socioekonomiskt system som bygger på klassförtryck och förnekande av materiella behov och säkerhet till en stor majoritet av den globala mänskligheten, vars interna motsättningar leder till imperialistiska krig. Våldet i civilsamhället står i direkt motsats till våldet ifrån staten. Frågan om staten legitimt representerar folkmakten, försvarar mänskliga rättigheter och tjänar folkets intressen skjuts åt sidan helt. Ifrågasättandet av våldet från det borgerliga monopolet blir, för de ideologiska grupperingarna som tjänar kapitalistiskt tänkande, ett ifrågasättande av demokratin självt. Möjligheten till en utomparlamentariskt, demokratisk och populär form av våldsutövande förnekas direkt. 

Rädda den Europeiska civilisationen!

Nu undrar ni säkert, vad har det här att göra med fascismen? Diskussionen om fascism vill ofta framställa fascismen och dess ideologi som något som kommer utanför samhället, som ett främmande virus som står direkt i antites till liberala värderingar. Är detta riktigt? Det var inte riktigt så liberaler i Europa såg på fascismens framfart på 20-talet. Innan rasbiologin, innan Hitler blev ett hot för världsfreden, innan Auschwitz och invasionen av Polen, var fascismen en reaktion mot inrikes och utrikes hot mot den interna imperialistiska bourgeoisiens makt.  Ludwig von Mises, som tillhörde den moderna Österrikiska Skolan av ekonomiskt tänkande, och en av de populäraste ekonomerna för dagens nyliberaler, såg 1927 på Mussolinis makttagande på det här sättet i boken Liberalismus
"Det kan ej förnekas att Fascism och liknande rörelser som vill insätta diktaturer är fyllda av de bästa intentionerna och att deras intervention, för stunden, räddade den Europeiska civilisationen. Den meriten som Fascismen därför vunnit åt sig själv kommer leva för alltid i historien. Men även om dess policy har bringat räddning för stunden, är det inte av den formen som kunde garantera fortsatt framgång. Fascismen var en nödfallsutväg. Att se det som något annat är ett allvarligt fel. "(Min översättning och markering.)
Det här låter avskyvärt för våra moderna öron. Det låter verkligen inte som något moderna liberaler skulle ta sig till att säga. Men det var så här man såg på Mussolini, Hitler, och Japanska Imperiet från det liberala perspektivet alldeles för länge, tills de internationella motsättningarna mynnade ut i allmän avsky mot fascismen. Sovjet-rädslan låg till grunden för allt. Von Mises talar genom hela kapitlet om hur nära inpå Sovjet-hotet var. Han pekar på att fascismen en rationell reaktion på ett rationellt hot för befolkningen i de imperialistiska länderna, och att fascisternas intentioner var rättfärdigade. Sovjeter, de arbetarråden som låg till grund för Rysslands avskaffande av ekonomiskt och adligt privilegium hade bildats i Italien, och von Mises köper helt fascismens retorik om vilka hemska, frihetshatande och barbariska varelser dessa arbetare i Sovjeterna var. Låter det bekant? Han förklarar då inte anledningarna till detta arbetarvåld, om det finns något rättfärdigat i deras tillsynes antidemokratiska beteende, på samma sätt som han rationaliserar fascismens antidemokratiska handlande. Anledningen, som Mises själv säger, är att den Europeiska civilisationen måste försvaras. Även om han i slutändan inte håller med fascismen, och antyder att det finns ett bättre och mer långsiktigt sätt att försvara det Europeiska sättet, så ringar det ju ändå en klocka när vi i Väst pratar om vårt demokratiska system, vårt toleranta samhälle och vårt sekulära samhälle. Det måste försvaras emot både muslimer, utlandsfödda som inte respekterar vår kultur, och den radikala vänstern. Om vi kollar noga på den ekonomiska situationen, dock, så verkar dessa idéer inte ha något att göra med dessa abstrakta ideal och föreställningar. Det har att göra med de materiella motsättningarna som växer ur ett globalt imperialistiskt system. Vad har det här att säga om det borgerliga våldsmonopolet, och diskursen runt "våldsvänstern"?

Arbetararistokratin. 

Arbetararistokratin är ett begrepp som först teoretiserades av den ryska revolutionären Vladimir Lenin i sin analys av finanskapitalismen och imperialismen, Imperialismen som Kapitalismens Högsta Stadium, och är en av de viktigaste analyserna av den så-kallade medelklassens funktion i det västerländska samhället. Även om Lenin var kommunist, bör det tilläggas att detta är först och främst en ekonomisk analys av kapitalistisk imperialistisk expansion. Den kan förklara imperialismen som utförs emot politiskt islamiska som den i Afghanistan och Irak, lika bra som den förklara varför den utförs mot socialistiska länder som Cuba och Venezuela, och nationalistiska länder som Nordkorea.


Arbetararistokratin, förenklat, innebär att bourgeoisien i de imperialistiska och kapitalistiska centren, den så kallade Första Världen, köper ut en stor del av den inrikes existerande arbetarklassen. Genom statlig och ekonomisk policy under viss period, distribueras de vinster och produkter som exploaterats via imperialistiska och koloniala processer i Tredje och Andra världen till arbetare i första världen. En allt större del av arbetaren i Första Världens inkomst och ekonomiska säkerhet blir oskiljbart från den imperialistiska exploatering som möjliggör den. Att Första Världen ser en ökad andel adminstration, distrubitions, infromations och kundservicejobb ses som en produkt av ett post-industriellt samhälle och ignorerar då den massiva ökningen av industrialisering i Tredje Världen, där majoriteten av mervärden produceras. Detta skapar en förskjutning i arbetarideologier, då arbetarrörelsen antingen understöder eller ignorerar imperialismen när de bildar sin politik. Motståndet mot kapitalet, argument för högre skatter och mer välfärd, gjordes med en chauvinistisk förståelse av varifrån kapitalets mervärde kom ifrån. Man förutsatte att all den nationella bourgeoisiens vinster kom ifrån det mervärde som skapades av en inrikes arbetskraft, och glömde att kapitalet nu var ett globalt fenomen, att en stor del av den materiella säkerhet som fanns i Första Världens socialdemokratiska välfärd-stater var en produkt av de superprofiter som exploaterades i Tredje Världen. När kapitalismens vindar vänder emot det socialdemokratiska systemet, blir den extrema nationella chauvinismen och rasismen i Första Världen starkare.

exploitation bar graphSå här beskriver Zac Cope, i sin bok om politisk ekonomi och klasser, "Divided World, Divided Class: Global Political Economy and The Stratification of Labour Under Capitalism", en bok om det här fenomenet:

"När kapitalismen gör en omvandling från en socialdemokratisk välfärdsstat till en storföretagsdriven säkerhetsstat, finner den sig-själv konfronterad av ett behov av att göra sig av med de formella lagarna och politiska processerna av den borgerliga demokratin. Arbetararistorkratin, speciellt eftersom den existerar enbart som en hävert för att omfördela mervärde till den styrande klassen, bidrar vanligtvis med en patina av demokratisk legitimitet via folkval och fackorganisering till den ökat repressiva polisstatens bastion. Den möjliggör fascismen genom att försumma kritiken mot imperialismen som källan till den relativa rikedomen och även deras garanterade basbehov som hälsa och boende." (2012, 297 Min översättning)
Eftersom den Första Världens arbetarklass är inköpt i imperialismen, och de relativa förbättringarna i arbetarklassens status fram till den nyliberala eran som kom på 80-och-90-talet, bygger på superprofiter från exploaterade länder, blir reaktionen på den försämrade statusen bland arbetararistokratin inte en som följer autentiska globala arbetarklass-idéer som demokrati, anti-imperialism, lokalt självförsörjande, global omfördelning av rikedom och internationalism. Problemet med anti-imperialismen, självförsörjandet, den globala omfördelningen av rikedom och internationalism för den arbetararistokrati som vant sig vid den eurocentriska, chauvinistiska imperialismen är att den konkret skulle innebära en försämring i den Första Världens levnadsstandard. När majoriteten av en befolkning i en liten grupp länder materiellt privilegieras i hög grad av exploatering och utsugning av profiter från majoriteten av resten av världens mervärde, blir borttagandet av det här privilegiet ett materiellt försämrande av status. De partier i imperialismens center som säger sig vara Vänster-inriktade avradikaliseras rejält, och har svårt att greppa nyliberalismen som ett globalt fenomen, och börjar argumentera för en nationalchauvinistisk "gamla goda tid" då folkhemmet eller världfärd-staten var en självklarhet som kunde existerat var som helst i vilken tidsperiod som helst, oavsett globala ekonomiska förhållanden. Att rikedomen koncentrerad i den Första Världen är orättvis är kanske en lockande idé för oss som bryr oss om rättvisa, men det är inte en bra valstrategi att gå till val på i ett system där de som röstar röstar med plånboken. Vänsterpolitik blir även något för privilegierade intellektuella och verkar förlora sin bas i arbetarklassen. I den inhemska, etabliserade arbetarklassen ser vi istället en ökning  av rasism eller extrem nationell chauvinism.


Försvara våldsmonopolet till varje kostnad!

Den avradikaliserade vänstern blir en fascismens agent när den vägrar ifrågasätta sin egen historiska delaktighet i imperialismen. Den kan, rent intellektuellt, argumentera bort rasismen, den nationella chauvinismen och antidemokratin, men när den konkret tvingas ta itu med fascismen och antidemokratin så faller den alltid tillbaka på det borgerliga våldsmonopolet. Istället för att konkret ifrågasätta kapitalismen som globalt system, och materiellt förbereda arbetarklassen för att ta makten, blir det en klyschigt, tomt, idealistiskt socialdemokratiskt klass-samarbetande som bara är retoriskt lockande. Vänstern existerar politiskt endast som ett trevligt minne,  börjar tjäna en toppstyrd karriärpolitisk elit, och spenderar mer tid på röstfiske via halv-radikala slagord.  En ideologisk effekt av arbetararistokratin är opportunismen: man värderar en bekväm reformism, som kommer ta effekt någon gång i en ospecifik framtid före att konkret organisera arbetarklassen som massrörelse som är förberedd på att ta makten när kapitalismen skapar globala kriser. Det är ingen slump att Mussolinis tidiga socialistiska aktivism utvecklades till fascism - han kunde endast förstå socialismen som det som kunde stärka den inhemska medelklassen. Jag menar inte(!) att de Röd-Gröna, och de många goda kamraterna som arbetar i de partierna, personligen är fascister eller proto-fascister, det vore rent löjligt, jag vill endast peka på att vägen den nu går inte kommer från ett historiskt vakuum.


De konstanta attackerna mot den kvarvarande radikala vänstern och dess så kallade "antidemokratiska" metoder är en del i den här bilden. Taktiken som används av grupper som Revolutionära Fronten och Antifascistisk Aktion är en konkret effekt av avradikalseringen av den etabliserade vänstern, av oförmågan av att konkret ifrågasätta världsimperialismen och våldsmonopolet. Avsaknaden av en korrekt analytisk antifascism leder till attacker på individuella fascister, terrorism, och allmän strategiskt oorganiserad aktivism bland de radikala elementen i samhället. En vänsterpolitik som inte har lyckats nå ut till de rasifierade förorterna och förtryckta minoritetsgrupper, som inte lyckats organisera dem mot den exploatering de möter i jämförelse med den vita, manliga och heteronormativa arbetararistorkratin skapar nihilistiska uttryck för motstånd. För etablissemangs-vänstern, som vid detta laget är socialliberalt och förlorat kontakten med arbetarklassen, bevisar denna trend retroaktivt värdet av deras egen reformistiska plattform, fast de själva var en grundläggande anledning till att de radikala väljer dessa metoder.

När det kommer till kritan, är det okritiska försvaret av den västerländska statens borgerliga våldsmonopol som demokratisk och rättvis som kommer vagga oss in i fascismen. När de fascistiska, rasistiska och nationalchauvinistiska rörelserna möter en borgerlig ekonomi som motsäger borgerliga frihets-och-demokrativärderingar kommer försvaret av våldsmonopolet vara dess grund för att ta makten. Behovet av att rädda den Europeiska civilisationen från de som vill ogiltigförklara Europas plats i det globala klass-systemet, innebär att rent konkret försvara våldsmonopolet som upprätthåller dess ställning. Etablissemangspolitiker av alla färger, liberaler, konservativa och sossar, kommer att försvara staten som en bastion för demokratin och friheten tills demokratin och friheten den hyllar inte finns kvar längre. Det är därför moralpaniken om "vänstervåldet" är fascistiskt. Det är inte en kritik av dåliga taktiker, odemokratiska metoder och individualiserad nihilism bland vänstern, arbetarklassen och invandrargrupper. Det är en okritisk dyrkan av det nationella våldsmonopolet som ett legitimt uttryck för populär makt, som döljer en chauvinistisk, rasistisk och imperialistisk attityd bland en privilegierad medelklass. När Mussolini kom till makten krossades alla organ för legitim arbetarmakt och inflytande i finanskapitalet och de reaktionära klassernas intressen. Han privatiserade stora delar av staten, liberaliserade hyreslagarna och krossade fackrörelser. Fascisterna insåg att kapitalismens ekonomiska grund inte kunde överleva ett liberalt demokratiskt samhälle. När vi på vänster håll mobbas till att "ta avstånd" från varje uttryck för antiimperialistiskt och antikapitalistiskt motstånd, även om vi själva inte håller med om sättet de använder våldet, är det ett uttryck för växande fascistiskt inflytande i majoritetskulturen, som presenterar sig-själv som ett försvar av en demokratisk, obestridlig grundidé. Vi måste prata om fascismen. Vi måste prata om våldsmonopolet. Vi måste prata om klassförtryck. Vi måste prata om imperialismen. Och vi måste stå emot den, även om det betyder att saker och ting blir värre för oss, i vår privilegierade del av världen.

____________________________________________________

Källhänvisningar: 

Liberalismus - Ludwig von Mises, 1927


Divided World, Divided Class: Global Political Economy and the Stratification of Labour under Capitalism. - Zac Cope, 2012

Imperialismen som kapitalismens högsta stadium - V. I Lenin 1916


Bilderna som visar statistik är tagna från http://anti-imperialism.com/2014/01/05/gauging-the-contribution-of-third-world-labor-to-imperialist-economies/ och http://standuptohate.blogspot.se/2010/09/rise-of-far-right-in-european-politics.html